The Mars Volta Cirkus 080228

Ljuset släcks och intromusiken spelas (Morricones För en handfull dollar, tror jag) och The Mars Volta, 8 personer, stegar ut på scenen strax innan 20.00. Sedan följer en 2 timmar och 40 minuter lång explosion. I kvällspressens recensioner klagas det förutsägbart nog om långa jampartier och solon. Detta var vad som överraskade mig mest över TMV live. Det börjar redan under inledningsnumret Roulette Dares som byggs ut rejält mot slutet. Den relativt ungdomliga publiken applåderar t.o.m. efter solon, även om de i övrigt beter sig som vilken metalpublik som helst, som om de vore på Fasching. Helt underbart. Under Goliath står Omar Rodriguez-Lopez längst framme vid scenkanten med ryggen mot publiken och reglerar jammet med handsignaler som en annan Frank Zappa. Som sagt är det 8 musiker på scen. En slagverksman, en saxofonist, trummor, Omar på leadguitar, en kompgitarrist, bas, keyboards och slutligen den spastiske Cedric Bixler på sång. Det är verkligen så att TMV ska avnjutas live. Albumversionerna av låtarna bleknar i jämförelse med dessa monster som vi fick höra igår. Jag kan inte låta bli att undra om TMV alltid är såhär. Var gårdagens spelning bara en vanlig vardagskväll för TMV? Hursomhelst, det var fullständigt förtrollande bra.

Setlistan såg ut såhär (tror jag, men jag är nästan säker):

Roulette Dares (The Haunt of)
Viscera Eyes
Wax Simulacra
Goliath
Ouroborous
Tetragrammaton
Agadez
Cygnus...Vismund Cygnus
Drunkship of Lanterns
Ilyena
Meccamputechture
Day of the Baphomets