fredag 25 maj 2007

Cardiacs - Big Ship

Mer Cardiacs. Hade nästan glömt hur fantastiska de är. Denna låt, Big Ship, är...massiv. Njut.

torsdag 24 maj 2007

The Duck and Roger the Horse - Cardiacs

Cardiacs live -02. Koppla av en stund med ankan och hästen Roger. Särskilt avslutningen från ca. 01.54 är...sinnesvidgande.

Står tiden stilla?

Jag rensade nyligen ut en hel drös med videoband ur vårt videoskåp. Jag snabbkollade några band och hittade gamla Simpsons-avsnitt jag spelat in från TV3. Jag visste först inte hur längesedan det var jag spelade in dem. Reklaminslagen var otroligt svåra att tidsplacera. Viss reklam var exakt likadan som idag. Det visade sig av ett nyhetsprogram att jag spelat in det i februari 1998. Det är snart 10 år sedan. Det skrämmande var att det fanns nästan ingenting i reklamen som kändes "gammalt". Samma sak med nyhetsinslaget. Lek nu med tanken att jag 1998 skulle ha hittat tio år gamla videoband. Det skulle ha synts direkt att det var 1980-tal. Frisyrer, kläder, hur musiken lät osv. Lek sedan med tanken att du bor i London 1961 och hoppar in i en tidsmaskin och åker till 1967. Detta var före min tid, men man skulle garanterat uppleva skillnaderna i attityder, mode och musik som helt enorma. Om man skulle hamna sex år bakåt i tiden idag skulle det säkert gå en vecka innan man märkte nån skillnad alls (skillnaderna skulle mest bestå i: Va? Går andra säsongen av Sopranos i repris igen? Jaha, du har en Nokia 3210:a fortfarande. Lever Anna Lindh? Kör du Windows ME?). Vad beror detta på? Man hör ofta om vår fantastiska utveckling..."allt går så fort nuförtiden"...det gör det inte alls. Det står tamejfan stilla.

Är det så enkelt att kultur (i vid mening, alltså) inte kan få samma genomslag som den kunde tidigare i en värld med färre tv-kanaler och utan Internet? Är allt så fragmentiserat idag att vi sitter och tittar på varsin tv-kanal? Jag vet inte, men jag tror inte den förklaringen håller. Frågar jag kolleger tittar i stort sett ALLA på samma tv-program. Det är "Bonde söker fru", "Let´s Dance", "Melodifestivalen" och "Desperate Housewives". Man lyssnar på Mix Megapol och Radio Rix. Ingen fragmentisering där inte (jag lägger ingen smakvärdering i detta...). Åtminstone inte i "breda" folklager. Jag läste nyss Torkel Klingbergs bok "Den översvämmade hjärnan". Torkel driver en tes om att vi blir smartare och smartare för varje generation eftersom våra hjärnor utsätts för många fler intryck idag än tidigare i historien. Som nån slags belägg för detta ger han exempel på tv-serier som Sopranos och The Wire. Dessa serier har många parallella trådar som det gäller för tittaren att hålla reda på. För att klara detta måste man enligt Torkel vara "smart". Tja, kanske det men hur många tittare har dessa serier i Sverige? I min bekanstskapskrets är det jag, min sambo och två till som ser Sopranos (och Six feet under, som man kan stoppa in i samma "genre"). Bland mina kolleger vet jag ingen som tittar på dem. Om man vänder på resonemanget och försöker ta reda på varför "folk" väljer att se bönder och dansande kändisar och lyssna på "bäst musik just nu" istället, vad kommer man fram till då? Torkel, vad säger du?

torsdag 17 maj 2007

Phish- Waste

Dags för ett klipp med ett av mina absoluta favoritband, Phish. Det här är från dokumentären Bittersweet Motel och är inspelat hösten -97. Det är litet falsksång (inte så litet heller, faktiskt) och så men det är ju trots allt live. Låten är inte representativ för Phish men Trey Anastasios gitarrsolo (med uni-vibe!) på slutet är...tja...hade jag vart en snigel hade mitt könsorgan varit utfällt. Trey är en av mina hjältar och ingen på den här sidan Atlanten vet vem han är...

onsdag 16 maj 2007

När sniglar parar sig...

Det kanske inte låter särskilt kul men det här klippet är ganska fantastiskt. Det är definitivt värt att se hela. Sekvensen när de fäller ut könsorganen får man inte missa. Båda sniglarna blir förresten befruktade när de parar sig. Klippet är hämtat från David Attenboroughs tv-serie "Den undre världen".

tisdag 15 maj 2007

Celebrity look-alikes


Pfff...på www.myheritage.com kan man ladda upp ett foto på sig själv och få reda på vilka kändisar man är lik. 57% på Nikola Tesla (Tesla var ju iofs. en kul typ)?? Och vem är Fabio Cannavaro?? Hakan Sukur?

Frank Zappa Strasse


28 juli döps en gatan i Marzahn i gamla Östberlin om till Frank Zappa-strasse. Läs mer i Glide Magazine.

Sen tidigare finns en byst av FZ i Vilnius (se bilden ovan).

måndag 14 maj 2007

Fler Steely Dan-covers

Jag hade glömt att Rebecka Törnqvist och Sara Isaksson kom ut med en hel skiva med Steely Dan-covers förra året. Fire in the hole hette den. Den finns på Ginza.se för 99 spänn för övrigt. Jag hittade dessa klipp där de kör Barrytown och Rose Darling på Google Video. Jag beställde plattan efter att hört/kollat detta. Bara piano och sång och det blir ganska lysande. Just Barrytown är ju lite speciell eftersom man lätt skulle kunna sjunga Borlänge istället för Barrytown i texten: "It´s a special lack of grace, I can see it in your face, I can see by what you carry that you come from Barrytown":



lördag 12 maj 2007

Tony Blair & The Simpsons

Eftersom Tony Blair snart avgår som premiärminister kan det vara skoj att påminna om hans Simpsonsgästspel (jo, det är den riktige Blair som gör rösten på sig själv). Fam. Simpson åker till UK och möts på flygplatsen av Tony B:

Blair: Hello. Welcome to the United Kingdom.
Lisa: Prime Minister Tony Blair!
Bart: Why are you greeting lowlifes like us at the airport?
Homer: Would an american dollar encourage you to leave us alone?
Blair: (tar snabbt sedeln och stoppar den i fickan) No, but thank you.
Marge: Tony - I mean Mr Prime Minister - what should we see first?
Blair: There´s so much to see here. Parliament, Stratford-on-avon, the white cliffs of Dover. Oh, and you americans love castles - there´s a huge one in Edinburgh, the city where I was born.
Homer: The place I was born is now a gator farm.
Blair: Smashing.
Lisa: Maybe you could give us a personal tour of the country?
Blair: I´d love to, but I´m late for an appointment. I´m greeting a lovely dutch couple at Gate 23 (sätter på sig en jetpack och flyger iväg) Cheerio!
Homer: Wow! I can´t beleive we met Mr. Bean!

http://www.youtube.com/watch?v=0h5824rvF1M

torsdag 10 maj 2007

Peg

Den utmärkta bloggen Radio Dupree rapporterar att nån som heter Nerina Pallot gjort en cover på Steely Dan-låten Peg. Inte nog med det...sajten Popjustice förutspår att den kommer att bli en sommarhit(?!). Om Peg blir en hit här i Sverige lovar jag att...typ gå och handla naken på Ica Nära här i Domnarvet. Kolla och lyssna här. Hennes version är riktigt bra... Kul, tycker jag, att nån gör en Dan-cover. Alltid öppnar det väl någons öron.

G.A.S


GAS står för Gear Aquisition Syndrome och drabbar mig kusligt ofta. Det innebär att man får en enorm lust att inhandla ny utrustning. Just nu är det den nya Fetto Deluxe som gjort att jag blivit mer än lovligt GAS-drabbad. Jag är ju Fetto-ägare sen tidigare men jag vill ha en Deluxe nu... Den stomp-boxintresserade kan läsa mer på Himmelstrutzens egen sajt.

tisdag 8 maj 2007

Zappa - igen

Det var ungefär två år sedan sist. Det är bara att erkänna att jag är en periodare. Känslan är den samma inför varje period...en allmän höjning av lyckonivån. Jag känner tydligt att det är dags igen. Dags för ännu en...ZAPPA-PERIOD! Det är perioder i mitt liv jag enbart lyssnar på musik av FZ. Inget annat funkar. All annan musik känns futtig och poänglös. Jag längtar under dagarna till sena stunder i sängen tillsammans med min Ipod (när min sambo sött sussar bredvid mig smyger jag fram den och mina phetase lurar) som jag ägnar åt saker som The adventures of Greggery Peccary, Inca Roads, G-Spot Tornado, N-Light, They made me eat it, Music for guitar and low budget orchestra osv, osv.

Det avgörande ögonblicket för att denna Zappa-period skulle inledas var när jag kollade på den nya Classic Albums-DVD:n om Overnite Sensation/Apostrophe. Där finns en scen när Ruth Underwood spelar noterna till det som senare skulle bli ledtemat till St. Alphonzo´s pancake breakfast på sin marimba. Hon visar Franks handskrivna noter till stycket som då hette Rollo Interior. Bara en sån sak gör att jag får en tår i ögonvrån. Sedan får man se Dweezil spela samma trudelutt, fast på gitarr. "It is difficult as all hell" påpekar Dweezil ödmjukt och jag vet för jag har försökt mig på det själv. Poängen är givetvis inte att det är svårt att spela utan att det är fullständigt unik musik som är...ja...det finns inget annat ord...vacker!

måndag 7 maj 2007

Buffalo


En ny Zappa-live! Detta är en komplett konsert från 1980. Lite tråkigt låtval och knappt några instrumentaler. De flesta låtar levereras också i ett ultrasnabbt tempo. Men...det är i alla fall rätt lysande. Det är givetvis snortajt spelat, men det som imponerar mest är sången. Detta band inkluderade ju både Ray White, Ike Willis och Bob Harris (high vocals and trumpet!).
Mina favoriter är Pick Me I´m Clean (i en 9 minuter lång monsterversion), City of tiny lights samt The torture never stops (det är nästan precis så man känner efter denna 23-minutersorgie).