tisdag 26 februari 2008

The Guardian recenserar The Bedlam in Goliath

...här. En helt underbar recension som får, i alla fall mig, att inse varför man lyssnar på musik överhuvudtaget. Recensenten är åtminstone ärlig, till skillnad från svenska musikkritíker som räddhågset delat ut treor till skivan av rädsla, för det kan ju vara så att Mars Volta har nån slags svårdefinierbar cred-faktor som man inte vill stöta sig med och framstå som ocool. Bättre då att ta det säkra före det osäkra.

Skoldebatten

Jag är så gudinihelvete trött på att lyssna till allt tugg om den svenska skolan. Jag läser inte längre fackets tidning när den kommer. Jag vill väldigt gärna jobba som lärare men jag vill inte vara med i denna otroligt idiotiska "debatt". Å ena sidan står kunskapsnihilister och betygsfobiker från vänsterpartier av olika slag och på den andra står Björklund & co. och häver ur sig utspel efter utspel, som t.ex. att polisen ska hämta skolkare. Björklund vet mycket väl att det ALDRIG kommer att bli aktuellt för någon piketpatrull att åka hem till Stina 13 och med milt våld föra henne till sin plats i NO-salen på Knäckebrödshultsskolan. Det handlar ENBART om spel för gallerierna. Å andra sidan har Björklund helt rätt i att informationen från skolan måste bli både tydligare och bättre, men då protesteras det från vänsterhåll som ser framför sig en skola där demoniska HETS-lärare vrålar "Fusk, min herre" istället för att pysa runt i plyschoverall och softa med kidsen. Varför kan vi inte tala sansat om skolan? Klass 9a på SVT? Don´t get me started...kom igen...bara en sån sak att dessa inskeppade superlärare inte har några andra klasser under inspelningen gör ju det hela lite enklare...men det tänker ju inte "vanligt fölk" på när de sitter och glor därhemma. För övrigt har jag detta läsår gjort samma sak som lärarna på SVT. Ensam. Vill bara ha det sagt.

måndag 25 februari 2008

The Mars Volta - Ilyena

Rädd för att jag tjatar om Mars Volta...men jag har utvecklat en fixering vid det här bandet. Den senaste plattan The Bedlam in Goliath har växt något oerhört. Den här låten, Ilyena, är en av mina favoriter från skivan. Sångaren Cedric Bixler har Björk som en av sina sångförebilder och hans sätt att väva märkliga sångmelodier har en del gemensamt med hennes sätt att sjunga. Ilyena är förresten döpt efter skådespelerskan Helen Mirren vars riktiga namn är Ilyena Mironov. Videon hör till ett gäng "web-videos" som finns på Voltas hemsida och verkar vara tillkomna ganska snabbt och är väl mest kul för bandet själva.

This one goes out to Dr. Soda



Yngwie Malmsteen shreddar till det i Japan med symfoniorkester och allt. Eftersom Dr. Sodas svaga punkt är neoklassiskt gitarrspel tror jag doktorn kommer att uppskatta detta. Jag har inte sett detta klipp tidigare och som vanligt är det StSanders som jobbat hårt med synkningen.

söndag 24 februari 2008

Santana shreds igen

De otroligt roliga gitarristparodierna har, som många med mig lagt märke till, försvunnit från YouTube. Nu finns de igen fast på WiredVideo. Läs hela historien om Ojala och hans parodier hos Wired. Här kommer så en favorit i repris: Carlos Santana shreds!

lördag 23 februari 2008

Relix gratis


Relix är en amerikansk musiktidning som skriver om i stort sett all musik med nån slags substans. Ifrån början hette den Dead Relix och skrev enbart om Grateful Dead (!). I senaste numret finns allt ifrån Mick Jones till Mars Volta. På omslaget finns Black Crowes. På www.relix.com kan man registrera sig för att få tillgång till den digitala utgåvan av tidningen. Helt gratis och sådant är ju trevligt. Intervjun med Omar och Cedric från Mars Volta är riktigt bra.

fredag 22 februari 2008

MARS VOLTA @ CIRKUS 20/2

Ett klipp från i onsdags. Sångaren Cedric Bixler får under Cygnus...Vismund Cygnus spel och slänger ut en cymbal, med stativ och allt. Roddaren som ger sig ut på jakt efter den återkom tomhänt. Cedric tar sedan en liten tur på läktaren. Rock. Det är inte jag som filmat för övrigt.

torsdag 21 februari 2008

Mars Volta-effekten UPDATE


Besöksstatistiken steg visst dramatiskt för att jag skrev om Mars Voltas Cirkusspelning. 91 unika besökare igår.

The Mars Volta Cirkus 080228


Ljuset släcks och intromusiken spelas (Morricones För en handfull dollar, tror jag) och The Mars Volta, 8 personer, stegar ut på scenen strax innan 20.00. Sedan följer en 2 timmar och 40 minuter lång explosion. I kvällspressens recensioner klagas det förutsägbart nog om långa jampartier och solon. Detta var vad som överraskade mig mest över TMV live. Det börjar redan under inledningsnumret Roulette Dares som byggs ut rejält mot slutet. Den relativt ungdomliga publiken applåderar t.o.m. efter solon, även om de i övrigt beter sig som vilken metalpublik som helst, som om de vore på Fasching. Helt underbart. Under Goliath står Omar Rodriguez-Lopez längst framme vid scenkanten med ryggen mot publiken och reglerar jammet med handsignaler som en annan Frank Zappa. Som sagt är det 8 musiker på scen. En slagverksman, en saxofonist, trummor, Omar på leadguitar, en kompgitarrist, bas, keyboards och slutligen den spastiske Cedric Bixler på sång. Det är verkligen så att TMV ska avnjutas live. Albumversionerna av låtarna bleknar i jämförelse med dessa monster som vi fick höra igår. Jag kan inte låta bli att undra om TMV alltid är såhär. Var gårdagens spelning bara en vanlig vardagskväll för TMV? Hursomhelst, det var fullständigt förtrollande bra.

Setlistan såg ut såhär (tror jag, men jag är nästan säker):

Roulette Dares (The Haunt of)
Viscera Eyes
Wax Simulacra
Goliath
Ouroborous
Tetragrammaton
Agadez
Cygnus...Vismund Cygnus
Drunkship of Lanterns
Ilyena
Meccamputechture
Day of the Baphomets

måndag 18 februari 2008

Konsert

På onsdag ska jag se Mars Volta på Cirkus. Deras nya skiva The Bedlam in Goliath är riktigt bra och det hela kan nog arta sig till att bli en riktigt angenäm afton...ber att få återkomma med recension.

fredag 8 februari 2008

Det smalaste inlägget hittills...


Ingen som kan läsa svenska kommer att bry sig om detta inlägg. I USA är bandet Phish stora och om de skulle bestämma sig för att göra ännu en turné skulle de kunna sälja ut basebollenormodomes över hela den nordamerikanska kontinenten. Vilket i sig är ett mysterium. Nu till saken: På www.livephish.com kan man köpa kompletta konserter för nedladdning. Jag har under de senaste fem åren hunnit tanka ner en ganska ansenlig samling levande Phish och ämnar här dela med mig av mina favoriter:

1. Nutter Center 7/12 -97. Första setet är en hel räcka fullträffar, toppat av en delikat Theme from the bottom vars gitarrsolo (Trey Anastasio, min favoritgitarrist alla kategorier) är magiskt. Det låter som om Trey andas genom gitarren. Eller nåt.

2. Nassau Coliseum 28/2 -03. Känd bland Phish-fansen för att de spelade den mytomspunna Destiny Unbound för första gången på en hel massa år. Man hör hur publiken tokvrålar sig igenom hela låten. Men låten är en bagatell. Här finns istället en helt utzonkad Tweezer. En 30 minuters rymdodyssé, ett improvisatoriskt mästerverk som seglar via Venus och gitarrlesliet och landar i futuristisk tekno-funk. Det finns inget som låter som det här. Hela den här spelningen präglas av en märklig energi som Phish sällan orkar upprätthålla under en hel spelning.

3. IT-festival 08 -03. Hela IT-festivalen. Sammanlagt 8 cds om man nu skulle orka bränna ner hel klabbet. Massor med höjdpunkter. Ghost...helt extrem. Underbar. Reba...lyssna på de sista 15 minuterna. Precis så låter det i himlen. Jodå. Lita på mig.

Om det finns någon svensktalande därute som vet vad jag talar om, snälla lämna en kommentar eller nåt...

Bok


The Looming Tower med undertiteln "Al-Queda and the road to 9/11" är en väldigt bra bok skriven av journalisten Lawrence Wright. Den beskriver framväxten av den islamska extremismen i främst Egypten under 50 och 60-talen och Usama Bin Ladins bakgrund som rikemansson och arvtagare till sin pappas byggimperium i Saudiarabien ända fram till det berömda datumet. Vi får också följa FBI-agenten John O´Neills jakt på Al-Quaida och hur CIA hela tiden sätter krokben för honom. Helt hypnotiserande spännande och fascinerande. Det kryllar av bisarra detaljer som t.ex. att Usama inte hade något emot västerländsk musik utan lät sina döttrar lyssna på vad de ville. Detta under tiden de bodde i talibanernas Afghanistan. Usama tyckte om att spela fotboll under sin ungdom och deltog gärna i matcher på sitt afghanska hideout. Han lät också sönerna lira Nintendo. Eller som dottern Zaynab uttrycker det: "The sheik (Usama, alltså) was pretty broad minded".
Rekommenderas varmt.

tisdag 5 februari 2008

Radiohead - A Wolf at the Door

...en till Radiohead. Detta är från förra plattan Hail to the thief. Hur bra som helst.
(Välgjord "fan-video" också).

Radiohead - Weird Fishes/Arpeggi

Från In Rainbows, den senaste, omtalade, betala vad du känner för skivan. Mycket bra är det hursomhelst...särskilt detta "låtpar". Det här är en "live i studion"-version.