The Comeback
Sedan den 20 juni 2010 har jag inte skrivit ett knyst på den här sidan. Det har hänt en hel del i mitt liv varom jag inte tänker skriva något. Förutom att jag bytt jobb. Hursomhelst, det märkliga är att antalet besökare legat på ungefär samma nivå som när jag uppdaterade mer regelbundet, dvs. runt 10 besökare per dag. Det som drar mest besökare hit är en post jag gjorde för nästan fyra år sedan om en notorisk italienskproducerad kannibalrulle samt frågan om hur sniglar parar sig. Så stay tuned... inom en inte alltför lång tid kommer ett inlägg med titeln "Ett försök till rehabilitering av det brittiska bandet Marillion". Det kommer säkert att drastiskt öka antalet besökare...
5 kommentarer:
Jag refererar till ditt inlägg om SC...Håller med dig att Coppolas filmer är bra. Har sett MA...hm mest kostymdrama för min del...På något sett har amerikanarna fallenhet att göra film på andra länders historia, kanske på grund av att de själva saknar en djupare sådan; och glorifierar och ser upp till de europeiska kungahusen...? Den bästa filmen jag sett av henne är "Lost in Translation". Bill Murray är fantastisk! Det mesta han har gjort är bra tycker jag. Se honom agera i Jim Jarmusch (ett geni förresten!) "Broken Flowers"; en mycket bra plot och en ytterligare fantastisk rollprestation! För övrigt tillhör JJ den skara av independent American movie makers som David Lynch bla...
Vad är det som är bra med italienska horror movies? Om det ska vara italienskt...så håller jag mig till spagettivästernfilmer, Sergio Leone...Och Clintan...
Avslutningsvis; Sniglarnas parning... har aldrig sett något liknande förut... vad sällsamt vackert och fascinerande...
THX 1138
Ja, vad är det som är bra med spaghetti-horror? Antagligen beror det på att sådana som mig såg alla de där filmerna i början av 80-talet (ofta på usla kopior) och blev fullständigt vettskrämda. Jag tror att många i min ålder fick sitt filmintresse väckt tack vare dem. När DVD:n kom gavs de ut i restaurerade upplagor med kommentarspår och dokumentärer etc etc. Som jag skriver, det som är intressant med Grindhouses reissue av CH är allt extramaterial, det är intervjuer med i stort sett alla inblandade...
Håller med dig om LiT. Det är riktigt bra. Har inte sett Broken Flowers...
/Peter
Helt klart har de filmer man tittade på under ungdomsåren gjort ett avstamp i ens liv, iallafall så var det för mig...Har själv växt upp med bla svartvita Hollywoodfilmer; vissa har gjort ett så starkt intryck att den etik och moral som togs upp i ploten, blev ens rättesnöre i livet...Det är fantastiskt men någon i SVT:s ledning på den tiden (80-talet) måste ha varit tokig i gamla Hollywoodrullar...det gick en varje helg, söndagasmatiné...riktiga swashbuckler movies, västern, drama-och kärleks-filmer, you name it. Det var verkligen helgens höjdpunkt! Tittade också på en hel del skräckrullar med skräckblandad förtjusning...John Carpenter...Sådana klarar jag inte att titta på längre...är mörkrädd...Polanski säger jag bara..."Repulsion" med Catherine Denevue...Den har särskilt etsat sig fast i sinnet. Hm kände faktiskt inte till italienska skräckfilmer...häftigt!
Jättesköna låtar du lagt ut med Marillion förresten...
THX...
Ballt att du kommit igång med bloggandet igen! Du är ball, du är kall, du står pall!!!
Glömde nämna alla MGM-musikaler som man tittade på också...Hollywood och Broadway har kompositörer som Ira och George Gershwin, Bernstein, Hammerstein II, Cole Porter, Irving Berlin - för att nämna några - att tacka för den högkvalitativa musik som producerades under för- och mellankrigstiden...Vilken gyllene era i Hollywoods historia! Musikalerna är underskattade idag...Folk minns bara musikaler typ "Singing in the rain"...medan det finns så många andra fantastiska att hålla i minnet...Musiken lever dock vidare...tidlös...
Skicka en kommentar