lördag 17 maj 2008

Nytt jobb, igen

Förra onsdagen sökte jag jobb på en ganska anrik skola i en välbeställd del av en östlig kranskommun till Stockholm. Jag fick ett väldigt bra intryck av både cheferna och organisationen. Själv kände jag mig nyvaken och lite småförvirrad. När jag öppnade munnen för att "berätta lite om migsjälv" lät min röst sådär härligt morgonrosslig, lite som om jag dragit en pava JD kvällen innan. Jag ville verkligen ha den där tjänsten och verksamheten verkade vara fantastisk. Efter den, ur min synvinkel, förvirrade intervjun skulle jag lämna över kopior på min examen och en massa annat. Då upptäcker jag att det är originalen jag fått med mig. Jag ber att få låna en kopiator och blir visad till kopieringsrummet. Där lyckas jag efter ett tag blanda ihop original och kopior till en enda röra och...ja, ni fattar. Efteråt var jag säker på att det här jobbet, det får jag aldrig. Men i måndags ringde de och nu har jag skrivit på och jag börjar där den 11 augusti.

4 kommentarer:

Kim sa...

Grattis, fan vad skönt med ett riktigt jobb. Måste kännas bra att kunna lämna all skit bakom sig. Vapen, droger, och trafficking är väl egentligen ingenting för en småbarnsfar? Din övervakare måste ju vara skitnöjd!

Peter sa...

Ujuj...du vet att arbetsgivare nuförtiden googlar och kollar upp jobbsökanden?

Kim sa...

Käre Arbetsgivare.
Under början av nittiotalet dök det upp nåt nytt på den svenska humorscenen. Ironi kallades detta påfund, och namn som Lokko, Schyffert, Inde, var tongivande i denna bitska och ofta provocerande del av ett decennium där folk innan mest hade skrattat åt en karaktär kallad Svullo. Band som Kent och Popsicle inspirerade ungdomar till ett säreget, blaséartat utanförskap, där manchester,(klädmaterialet åsyftas)brunt, och plysch var viktiga komponenter. Fast det kunde också räcka med att bara vara "helt fel", t.ex använda sin farmors blus, eller lager på lager med diverse kläder. Långt hår på killarna, trasiga jeans, kanske till och med oknutna skor, kan påvisas på fotografier från den här tiden. Inlägget längst upp på den här Internetsidan kanske inte är ett jättebra exempel på "ironi" i ordets rätta bemärkelse, men jag vill att Du ska få ett "hum" om vad svamlandet rör sig om. Peter har således aldrig sysslat med vare sig trafficking, eller innehav/försäljning av narkotikum eller vapen. Det är jag, som i ett slarvigt ögonblick, dikterade någonting som jag inte riktigt förstod konsekvenserna av. Jag hoppas med hela mitt hjärta att Er fortsatta kontakt med Peter kommer vara mångsidig och inspirerande, såsom vi andra känner som har haft det höga nöjet att träffa denna människa. Jag ursäktar än en gång detta missöde.
Hökaktningsfullt/
Kim

Lady Di sa...

Haha... nu fick jag mig ett gott skratt. Det där låter nämligen som något som jag skulle kunna göra också! =) Men stort grattis till nya jobbet!! Får man fråga vilken skola det rör sig om?