fredag 25 april 2008

Nationalmuseum


En av fördelarna med att jobba som lärare i Stockholms innerstad är att det alltid finns någonstans att gå när det ordinarie skolarbetet känns segt. Idag åkte jag och 6 av mina elever till Nationalmuseet. Eleverna hade fått en uppgift som de skulle lösa och själv kollade jag på Toulouse-Lautrectuställningen. Det var massor av människor där. Plötsligt hörs ett larm, ett envetet tjutande från en av salarna som aldrig verkade ta slut. Det var självklart tre av mina elever som inte kunde hålla fingrarna i styr. En av dem ville se vad som hände om man "petade till" en tavla. Efteråt följde en väldigt bister vakt varenda steg de tog.

1 kommentar:

Kim sa...

Jag skrapade lite med nageln på en strindbergtavla med vågor på en gång. Det kändes skitbra! Allt som ungar gör är inte av ondo, men visst borde det delas ut fler hurringar, det är jag den första att skriva under på. Underkastelse och lydnad har även alltid varit ledord i alla mina parförhållanden.