No country for old men

Bröderna Coen har gjort flera av mina absoluta favoritfilmer. Millers Crossing, Barton Fink, Big Lebowski och Fargo är filmer jag sett om igen och igen. Men deras senaste filmer har inte hållit samma överjordiska klass. Nedgången började egentligen redan med O Brother where art thou, en film som iofs. är väldigt underhållande men som ändå känns lite väl krystad emellanåt. The Man who wasn´t there har sina stunder men känns ändå oinspirerad. Intolerable Cruelty och Ladykillers har jag ingen lust att ens tänka på. No country for old men, däremot, är uppe där med deras bästa. I tonen påminner den en del om brödernas första film, Blood Simple. Filmen känns väldigt tight, sammanhållen. Inte mycket onödigt fläsk. Humorn är typisk Coen. Flera komiska poänger kommer från folk som gjort illa sig ordentligt, något som Coens ofta återkommer till i sina filmer. Humorn kommer också från små detaljer, som när Woody Harrelson i rollen som en av yrkesmördarna i filmen, besöker huvudkaraktären Llewllyn Moss på det lilla sunkiga sjukhuset i Mexico och har med sig en liten blombukett. Javier Bardem i rollen som Anton Chigurh är en av filmhistoriens mest minnevärda skurkar. Eller skurk, förresten. Han är en fullblodsgalning. Scenen med honom och bensinmacksföreståndaren vars liv, utan att säga det rakt ut, han singlar slant om är fantastisk. Filmen fick en Oscar för bästa film 2007. Och det är den, utan tvekan.