Nina Frisk

Jag såg denna film häromdagen. DVD-omslaget är fullt av lovord och betygssymboler, 4 getingar, 4 Amelia-a:n osv. Jag väntade mig inte att fullständigt golvas av denna film, mer någonting lite småtrevligt, lagom enkelt och kanske lite småcharmigt och oförargligt. Vanlig svensk, medelmåttig underhållning för stunden. Istället golvades jag av denna films helt enkelt monumentala uselhet. Den är verkligen förolämpande dålig. Masjävlar-regissören och manusförfattaren Maria Blom måste ha drabbats av dåliga rådgivare eller nåt för detta är verkligen...en av de sämsta svenska filmer som någonsin gjorts. Skådespeleriet fungerar inte överhuvudtaget. Överspel ifrån nästan samtliga inblandade. Mannen som som spelar Nina Frisks "love-interest" låter som han är dubbad. Ungefär som de tyska skådespelarna som alltid var tvungna att vara med i de första Beck-filmerna med Haber och Persbrandt. Dessutom ser han ut som en ung Bengt Alsterlind, vilket blir lite fel eftersom han antagligen ska föreställa en "snygg men känslig" kille. Dessutom bor han i Hammarby Sjöstad av någon anledning. Var JM-Bygg en av sponsorerna? Dessutom har man varit och filmat i Rom och Barcelona. Det var säkert trevligt för filmteamet men det är inte lika trevligt för filmtittaren för dessa scener tillför absolut ingenting. Men sämst av allt är manuset. Klichefyllt är det minsta man kan säga. Givetvis har Nina Frisk en killkompis som är bög som hon kan jiddra sådär härligt avslappnat om relationer med. Här finns en alkoholiserad göteborgare som är hämtad rakt ifrån Stefan och Kristers revyer. Killen som spelar Nina Frisks bror är den enda som klarar sig någorlunda. Hans relation till sin fru är nån slags parallellstory som får sin upplösning när de (brorsan och hans fru, alltså) kommer på att de hinner ha sex när barnen ser på Bolibompa.