Zappa - igen

Det var ungefär två år sedan sist. Det är bara att erkänna att jag är en periodare. Känslan är den samma inför varje period...en allmän höjning av lyckonivån. Jag känner tydligt att det är dags igen. Dags för ännu en...ZAPPA-PERIOD! Det är perioder i mitt liv jag enbart lyssnar på musik av FZ. Inget annat funkar. All annan musik känns futtig och poänglös. Jag längtar under dagarna till sena stunder i sängen tillsammans med min Ipod (när min sambo sött sussar bredvid mig smyger jag fram den och mina phetase lurar) som jag ägnar åt saker som The adventures of Greggery Peccary, Inca Roads, G-Spot Tornado, N-Light, They made me eat it, Music for guitar and low budget orchestra osv, osv.

Det avgörande ögonblicket för att denna Zappa-period skulle inledas var när jag kollade på den nya Classic Albums-DVD:n om Overnite Sensation/Apostrophe. Där finns en scen när Ruth Underwood spelar noterna till det som senare skulle bli ledtemat till St. Alphonzo´s pancake breakfast på sin marimba. Hon visar Franks handskrivna noter till stycket som då hette Rollo Interior. Bara en sån sak gör att jag får en tår i ögonvrån. Sedan får man se Dweezil spela samma trudelutt, fast på gitarr. "It is difficult as all hell" påpekar Dweezil ödmjukt och jag vet för jag har försökt mig på det själv. Poängen är givetvis inte att det är svårt att spela utan att det är fullständigt unik musik som är...ja...det finns inget annat ord...vacker!