Verklighetens folk? När den offentliga debatten, med Göran Hägglund i spetsen, blir märkligare och märkligare (läst nåt på Newsmill på sistone?) behövs Captain Beefheart. Jo, det är sant. Detta blir man konstig i huvudet av att lyssna på. Underbart.
Ett klipp från Reforms spelning på Sjöhästen i lördags. Vår bästa spelning ever, vilket känns bra. Legenderna i EGBA spelade efter oss. Halva vår repertoar var utbytt mot nya trudelutter. Alvaro deltog också vilket gjorde det hela extra kul. Denna låt, Spooky, blev rätt lyckad.
Jimmy Herring är en stjärna på den amerikanska jambandshimlen efter att ha spelat med Aquarium Rescue Unit, Phil Lesh and friends, The Dead, Jazz is Dead och numera med Widespread Panic samt, som i detta klipp, med sitt eget Jimmy Herring Band. Det finns en hel del jazz och fusion i hans spel men alltid utan att bli tröttsamt och tråkigt och utan att tra,pa ner i shredderträsket. Jag gillar även hans naturliga, klara ljud som verkligen hörs i detta publikinspelade klipp. Tröttnar ni på kepskeyboardistens solo så dra fram till ca 2.40. Zappa-konnässören lägger givetvis märke till att det inte bara är Zoot Allures som spelas utan även Yo´ Mama.
Har postat denna tidigare men den är värd en repris. Som bekant försvann nästan hela StSanders "shreds"-serie från Youtube. Santana shreds är den i särklass roligaste i serien. Carlos själv är väldigt skojig men keyboardisten och slagverkarna är nästan strået vassare. Kolla Carlos nöjda ansiktsuttryck när keyboardkillen quotar Final Countdown. Tyvärr måste man stå ut med reklam innan klippet börjar.
De psykedeliska sydstatsgentlemännen i Allman Brothers verkar vara allmänt välmående nuförtiden. Här är ett solo av Derek Trucks som visar hans helt egna touch, både med och utan slide. Missa inte heller hans fullständigt sanslösa Sahib Teri Bandi som jag tidigare bloggat om här: http://theblackpage3.blogspot.com/2009/01/derek-trucks-band-sahib-teri-bandi.html
"Tobacco is my favourite vegetable" brukade Frank Zappa säga och jag förstår precis vad han menade. Själv gick jag över från cigg till portionssnus 1992 vilket inte hindrar mig från att då och då avnjuta ett och annat rökverk. I dagarna har den borgerliga majoriteten i Stockholms stadshus beslutat att det är slutrökt för samtliga kommunalanställda. I andra kommuner som Östersund och Sorsele är det dessutom förbjudet att snusa på arbetstid (hur kollas det? angiverisystem? vad händer om man snusar ändå?). Dr. Soda skriver lysande om detta här. Även Expressens ledarsida tar upp saken på ett bra sätt. Läs här...
Detta är inget solande eller något annat ekvilibristiskt gnidande. "Bara" Pete Townshend med en akustisk gitarr sjungandes och spelandes Drowned från Quadrophenia som om det gällde livet. Kolla runt 1:59 när han kommer igång rejält.
White Shadow kommer från Peter Gabriels andra platta som gavs 1978. Förutom att låten är fantastisk innehåller den ett solo av Robert Fripp som också producerade skivan. Vid 3:25 dimper Frippen i låten ner som om han kom från framtiden (det låter en hel del Steve Vai emllanåt) och levererar ett svävande, ekvilibristiskt och helt lysande solo.
Här är en av mina favoritgitarrister, Trey Anastasio med Phish i liveklassikern David Bowie. Treys spel är rätt unikt, som en kombination av Santana, Zappa, Jerry Garcia och Pat Metheny. Eller nåt. Detta är inspelat av tysk tv under en av Phishs sällsynta europasvängar och de ser rätt slitna ut.
Här är Dweezil i Pygmy Twylyte-solot. Detta är från 2007-svängen med Zappa plays Zappa. Jag tycker Dweezil spelar lysande här. Klart influerat av pappa men med en helt egen touch.
Originalet. En lite struttig version av Watermelon in easter hay med Franks lysande 1988-band. Men detta klipp visar Franks unika sätt att behandla en gitarr.
