Midlake - Van Occupanther
Bra det här. Vad påminner det om? Kan inte sätta fingret på det, men nåt är det. Anekdoten?
Bra det här. Vad påminner det om? Kan inte sätta fingret på det, men nåt är det. Anekdoten?
Upplagd av
Peter
kl.
19:03
1 kommentarer
...detta inlägg i FRA debatten nu! Lysande skrivet av Carl Rudbeck.
Upplagd av
Peter
kl.
15:37
0
kommentarer
Ny Teknik hade redan för ett och ett halvt år sedan en artikel om hur avlyssningen, eller tappningen som det kallas, kommer att gå till rent praktiskt. Läs här.
Upplagd av
Peter
kl.
10:06
0
kommentarer
...är det en slump att detta förslag kommer att klubbas igenom när det är "fotbollsfest" och i stort sett alla går omkring och förväntas tycka fotboll är viktigt? Bröd och skådespel. Det finns en enorm bloggaktivitet kring detta ämne så det finns ingen anledning för mig att dra alla argument. Kolla istället in:
Oscar Swartz blog
Anders Lotssons framtidskrönika i Computer Sweden
Stoppa FRA-lagen nu
Tro mig, det är viktigt det här. Betydligt viktigare än nåt Zlatan gör och betydligt viktigare än portugisiska landslagets Armani-kostymer.
Upplagd av
Peter
kl.
20:49
0
kommentarer
Nu är det dags igen. För ett tag sedan var frågan för känslig men nu är det dags för riksdagen att rösta i frågan om Försvarets Radioanstalt ska få "signalspana" e-mail och all kabelburen kommunikation som kommer in eller går ut ifrån Sverige. De kommer att lagra all inkommande och utgående trafik för att sedan göra sökningar efter särskilda kriterier för att avslöja "hot". Inte militära hot nödvändigtvis, utan bara "hot". Dessutom är det så att det är stört omöjligt att veta om ens kommunikation kommer att gå via servrar utomlands eller inte. Läs mer här om att t.ex. Smålandspostens mejl passerar Sveriges gränser två gånger innan mejlen kommer fram, vilket innebär att all mejl dit kommer att fångas upp och granskas av de glada spanarna på FRA.
Jag och några vänner brukar ägna oss åt att skriva larviga mejl till varandra. Det hela är extremt internt, men det har bl.a. handlat om att IRA på 70-talet smugglade in förstärkarrör till Nordirland med hjälp av Gary Moore. De elaka britterna hade nämligen belagt den gröna ön med ett rör-embargo. Det har också varit larviga filmsynopsis med gitarrterrorist-tema. Som detta om Carl Hamilton, Jan Guillous spionhjälte:
"Den palestinska befrielserörelsen PGPLF (palestinian guitar-players liberation front) planerar att att kidnappa den israeliske
demongitarristen David Ben-Gurion under dennes clinic på Estrad Musik i Stockholm i syfte att häva den israeliska statens embargo på kvalitetskomponenter till Fenderförstärkare. Attentatet lyckas och Ben-Gurion hålls som gisslan nånstans i Mellanöstern. Hamilton får i uppdrag av DG att spränga PGPLF:s huvudkontor. Under sin resa till södra Libanon får Hamilton oväntad hjälp av den tyske krautrock-gitarristen Hans-Jurgen Niedermeyer. Niedermeyer lånar ut
sitt pedalbord som är fullt av vintage-effekter avsedda för psykedeliskt musikskapande, bl.a. en uni-vibe tillverkad av den ökände pedalbyggaren Claus-Otto Stammreutz. Vad Hamilton inte vet är att Mossad, den israeliska säkerhetstjänsten, placerat en dold s.k. "active-detuner" i Stammreutz uni-vibe. Detta gör att Hamilton låter ostämd utan att själv förstå varför. Väl framme i södra Libanon stöter han på sin gamle kompis från GIT-tiden, amerikanen Donnie Rungah.
Rungah har bytt sida och jobbar nu aktivt med att lära ut sweeping, speed-picking och advanced two-handed tapping till palestinierna. De palestinska gitarristerna gör oanade framsteg men begränsas pga. det israeliska förstärkarembargot. Hamiltons resa har dock varit förgäves. Efter att blivit utskrattad av både Rungah och palestinierna efter flera ostämda uppträden får Hamilton helt sonika ta flyget hem till Sverige igen. Väl hemma ger Hamilton den kände gitarrteknikern Leif "G-string" Göransson i uppdrag att gå igenom hela sin rigg. Efter en veckas dygnet-runt arbete hittas detuner-mekanismen och Hamilton är åter på banan. DG försöker övertala sin gamle vän att inte ta det hela personligt och under en s.k. jam-session smeker DG fram de ljuvaste bluestoner ur sin Gibson ES-335:a. Hamilton lyssnar inte på det örat utan aktiverar istället Niedermeyers pedalbord och ger sig ut på en soloutflykt som varar i 27 minuter. Efteråt är DG övertygad om att
Hamilton ej längre är i s.k. stridbart skick och ringer statsministern som omedelbart tar Hamilton ur tjänst."
Tja, så kan det låta. Kommer liknande saker att fastna i FRA:s nät? Om så är fallet finns det åtminstone en komisk poäng med den nya lagen, nämligen tanken att skattepengar i mijoner kommer att brännas när FRA-personalen sitter och läser liknande kommunikation. Läs mer på Aftonbladets sida.
Upplagd av
Peter
kl.
10:10
3
kommentarer
I torsdags var jag och mina elever och såg den nya Indiana Jones-filmen. Den var inget vidare. Men en intressant sak slog mig. Handlingen har paralleller med Tintin-albumen Plan 714 till Sidney och Solens Tempel, komplett med sydamerikanska indianer och UFO:n (eller OFF som de kallas i Allan och Karin Janzons klassiska Tintin-översättningar. Det var också de som gjorde om Kapten Haddocks lager av rom till "kalasmust".) John Hurts galne arkeolog Oxley är som lyft ur valfritt Tintin-album. Som blogmeister Dr. Soda redan rapporterat är det just Plan 714 som ska filmatiseras av nämnde Spielberg i hans kommande Tintin-projekt. Lite märkligt är det allt. Men märkligast av allt är att Indy 4 fått bitvis lysande recensioner. Mest förvånade är Jeanette Genteles recension i SVD där hon delar ut 5 prickar av sex möjliga. Läs den här och kolla också kommentarerna.
Upplagd av
Peter
kl.
10:16
2
kommentarer
Fredrik Strage åkte tydligen fast med 0.73 gram kokain på sig för nåt år sedan. Tanken på en kokshög Strage är rätt kul. Nu har HD sänkt straffet till 90 dagsböter á 280 kr. Hänsyn har tagits till att Strage är tidigare ostraffad.
Läs mer här.
Upplagd av
Peter
kl.
20:05
4
kommentarer
Det är snart två veckor sedan jag fick veta att jag fick jobbet jag ville ha. När jag fick beskedet nästan svimmade jag av lycka. Den senaste tiden har jag också ägnat en hel till att lyssna på det brittiska bandet Jethro Tull. De är ett mycket märkligt band. De håller på fortfarande men det återstår inte mycket av deras fornstora glans. Själv upptäckte jag dem i mitten av 80-talet. Anekdoten-JE hade spelat in ett blandband med Tull till en kompis.
Hursomhelst, jag har köpt de nya, tjusiga remastrade utgåvorna av Minstrel in the gallery (1975), Songs from the wood (1977) och Heavy Horses (1978). De två sistnämnda är en slags märklig folk-progrock med texter om katter, hundar, möss och, just det, hästar. Ian Anderson, sångare och flöjtist, hade flyttat ut på vischan och då blev det som det blev, tydligen. Det är verkligen unikt och framstår som väldigt bisarrt idag.
Men bitvis är det lysande musik. Faktiskt. Nedanstående klipp är inspelat på Madison Square Garden 1978. Här kör de en kondenserad version av Thick as a brick som i original är runt 40 minuter lång.
Upplagd av
Peter
kl.
14:07
6
kommentarer
Förra onsdagen sökte jag jobb på en ganska anrik skola i en välbeställd del av en östlig kranskommun till Stockholm. Jag fick ett väldigt bra intryck av både cheferna och organisationen. Själv kände jag mig nyvaken och lite småförvirrad. När jag öppnade munnen för att "berätta lite om migsjälv" lät min röst sådär härligt morgonrosslig, lite som om jag dragit en pava JD kvällen innan. Jag ville verkligen ha den där tjänsten och verksamheten verkade vara fantastisk. Efter den, ur min synvinkel, förvirrade intervjun skulle jag lämna över kopior på min examen och en massa annat. Då upptäcker jag att det är originalen jag fått med mig. Jag ber att få låna en kopiator och blir visad till kopieringsrummet. Där lyckas jag efter ett tag blanda ihop original och kopior till en enda röra och...ja, ni fattar. Efteråt var jag säker på att det här jobbet, det får jag aldrig. Men i måndags ringde de och nu har jag skrivit på och jag börjar där den 11 augusti.
Upplagd av
Peter
kl.
08:20
4
kommentarer
It goes without saying att Facebook inte är nåt för 38-åringar. Men...jag erkänner, jag har larvat runt och blivit bjuden på "drinkar", fått små bilder på gosedjur, fått "roliga" små Funwall-postningar (som inte är mycket annat än en variant på den 70-tals-kontorshumor jag fick ta del av under min uppväxt via min mammas jobb på bank), fått kedjebrev som ska visa att man är en "true friend" eller förhindra någon kommande katastrof. Är det det mänskliga behovet av regression som driver oss att hålla på med sådant? Eller är det känslan av att missa något om man inte deltar i det? Rädslan att bli lämnad utanför stugvärmen är den starkaste drivkraften till anpasslighet som finns. Men nu är det slut. Det känns bra. Vill du veta hur man gör, kolla denna länk: http://www.wikihow.com/Permanently-Delete-a-Facebook-Account
Upplagd av
Peter
kl.
09:08
3
kommentarer
Lyssna hur han sjunger. Det blir inte bättre än såhär. Todd is god.
Upplagd av
Peter
kl.
20:34
0
kommentarer
En av fördelarna med att jobba som lärare i Stockholms innerstad är att det alltid finns någonstans att gå när det ordinarie skolarbetet känns segt. Idag åkte jag och 6 av mina elever till Nationalmuseet. Eleverna hade fått en uppgift som de skulle lösa och själv kollade jag på Toulouse-Lautrectuställningen. Det var massor av människor där. Plötsligt hörs ett larm, ett envetet tjutande från en av salarna som aldrig verkade ta slut. Det var självklart tre av mina elever som inte kunde hålla fingrarna i styr. En av dem ville se vad som hände om man "petade till" en tavla. Efteråt följde en väldigt bister vakt varenda steg de tog.
Upplagd av
Peter
kl.
22:28
1 kommentarer