Just nu...
...måste jag bestämma mig hur jag ska göra med mitt jobb. En sak som är säker...ska man få upp sin lön som lärare måste man vara rörlig. Allting känns lite rörligt just nu om jag ska vara ärlig...
...måste jag bestämma mig hur jag ska göra med mitt jobb. En sak som är säker...ska man få upp sin lön som lärare måste man vara rörlig. Allting känns lite rörligt just nu om jag ska vara ärlig...
Upplagd av
Peter
kl.
19:18
0
kommentarer
Jag brukar ju inte direkt skriva särskilt personliga saker i denna blogg. En och annan antydning har ju slunkit igenom men nu... Nej, förresten. Inte idag. Ketchupflaskeffekten fungerar ju så att först kommer inget, sen kommer inget och sen får man hela tallriken full av ketchup. För min egen del är det mer som om jag ruskat mitt livs ketchupflaska i tre år och nu badar jag i det. Jag blev erbjuden ett nytt jobb i torsdags. Jag får dessutom den lön jag begärde. Eftersom jag, trots allt, trivs ganska bra på mitt jobb, berättade jag det för min chef och berättade att jag nog tar det om inte min nuvarande lön höjs... Det blev lite turbulens, kan jag säga. Jag blev anklagad för att bedriva utpressning. Vilket ju iofs. stämmer på ett sätt. Just nu lutar det alltså åt att jag kommer att befinna mig på en ny arbetsplats om en månad, vilket känns både roligt och lite sorgligt.
Upplagd av
Peter
kl.
19:44
2
kommentarer
Adrian Belew, legendarisk gitarrist och sångare som spelat med Talking Heads, David Bowie, Frank Zappa, Paul Simon, King Crimson osv, har en väldigt rolig blogg. Den heter Elephant Blog. Där finns massor med anekdoter från Adrians liv och leverne. T.ex. om när Belew följde med Bowie på klubb i Paris 1990 där Mick Jagger råkade vara. Jagger började sedan försöka stjäla Bowies ragg: http://elephant-blog.blogspot.com/2007/05/anecdote-646-part-2.html
Eller den här om Frank Zappas legendariska bodyguard John Smothers som har språkproblem: http://elephant-blog.blogspot.com/2007/06/anecdote-828.html
Eller denna om när Bowie stjäl Belew från Zappas band och Frank bara har en sak att säga Bowie: http://elephant-blog.blogspot.com/2007/05/anecdote-646-part-1.html
Det finns hur mycket kul som helst att läsa hos den gode Adrian. Dessutom skriver han riktigt bra.
Upplagd av
Peter
kl.
10:21
0
kommentarer
Live från i söndags! Ray Whites improviserade soulballad om att senast han tittade därnere var han svensk... Han skulle kunna sjunga ur telefonkatalogen och få det att låta fantastiskt. Tack till bloggaren Anders Larsson i Uppsala för det klippet. Han har en riktigt trevlig blogg för övrigt.
Upplagd av
Peter
kl.
19:21
0
kommentarer
Visst hade jag ganska höga förväntningar men jag ALDRIG väntat mig detta. Visst, man kan säga att Dweezil kuskar runt med ett tributeband som kör pappa Franks låtar men det skiter jag totalt i. Gårdagens konsert var det bästa jag sett i liveväg. Faktiskt. Det var närmast religiöst. Två timmar och fyrtiofem minuters rent lyckorus. Ray White var helt makalös och sjöng verkligen arslet av sig. Bandet är så tajt vid det här laget så det nästan blir löjligt. När de körde Dog Meat följt av G-Spot Tornado blir det nästan surrealistiskt. Cirkus var fullt av mestadels män, skulle gissa att medelåldern hamnar runt 35. Låtvalet är verkligen ett tvärsnitt genom allt Frank gjorde, från doo-wopgrejer som Lonely Little Girl och Suzy Creamcheese till gitarrlåtar som Ship Ahoy. Det är ungefär som om jag själv skulle fått skriva setlistan. Jag kommer inte riktigt ihåg i vilken ordning låtarna kördes men dessa spelades (i oordning alltså...men jag är säker på att de började med Dirty Love):
Dirty Love
My guitar wants to kill your mama
City of tiny lights
How could I be such a fool
I´m not satisfied
Lonely little girl
Willie the Pimp
Ship Ahoy
What´s new in Baltimore
Zoot Allures
Duprees Paradise (där en improviserad soulballad med titeln "The last time I looked down there, I was swedish" ingick tillsammans med Heavy Duty Judy och lite annat)
Pygmy Twilight
Suzy Creamcheese
America Drinks and goes home
Brown Shoes don´t make it (helt makalös version)
Wind up working in a gas station
Cosmik Debris
Dumb all over
San Ber´dino
Uncle Remus
Dog Meat
G-Spot Tornado
Carolina Hardcore Ecstasy
Illinois enema bandit
Muffin Man
Har jag glömt nåt? Det är ju bara ett år sedan ZPZ var här sist och då med gästartisterna Terry Bozzio och Steve Vai. Gårdagens spelning var 100 gånger bättre än sist. Bara så ni vet. Jag köper t.o.m. Dweezils snyftningar när han pratar om pappa. När konserten slutat gick Dweezil och skakade hand med folk längs scenkanten, märkbart rörd och rödögd. Jag tror det är helt äkta.
Upplagd av
Peter
kl.
14:47
9
kommentarer
..."you know, a lot of people don´t bother about their friends in the vegetable kingdom"...imorgon ska jag se Zappa plays Zappa på Cirkus. Detta klipp kommer från turnén förra året. Säga vad man vill om Dweezil men det är ett förjävla bra band han har skrapat ihop. Denna uppdatering av Call any Vegetable (en låt från 1967) är riktigt bra. Napoleon Murphy Brock, som senast hördes av när han var med i Franks band 73-74, verkar ha spenderat de senaste 33 åren nedsänkt i konserveringsvätska. "Where can I go to get organic vaseline for my intercourse?"
Upplagd av
Peter
kl.
13:06
3
kommentarer
...är en förbisedd subgenre inom humorn tycker jag. Denne intressante man heter Michael Angelo Batio och är känd för att kunna spela snabbt som bara den... Förutom det ser han fantastiskt rolig ut.
Upplagd av
Peter
kl.
12:51
1 kommentarer
Byte av mall verkar ha fixat mitt layoutproblem...men denna (Tekka) ser inte så kul ut...ska prova att byta tillbaka...
Upplagd av
Peter
kl.
22:09
0
kommentarer
Ja...detta är ett klipp i en hel serie där någon lagt på egenhändigt spelad "musik". Här är det Santana som råkar illa ut och det är bland det roligaste jag sett på länge. Första gången jag såg det höll jag bokstavligen på att kvävas av skratt...men det kanske säger mer om mig än nåt annat.
Upplagd av
Peter
kl.
19:48
1 kommentarer
Vad har hänt med min blogg? Varför har högerspalten placerat sig längst ner på sidan? Så kan det ju inte se ut!
Upplagd av
Peter
kl.
16:55
2
kommentarer
Fan vad Youtube är bra...jag har aldrig sett denna video tidigare. Däremot har jag lyssnat på denna låt säkert 2000 gånger sedan den kom. Var det 1988? Hursomhelst, det är fantastiskt bra det här.
Upplagd av
Peter
kl.
17:55
0
kommentarer